Like it was only I
Ibland förvånas jag över mig själv. Det är ett sjuhelvete stort pussel man ska lägga i livet innan det är över, bitarna är pyttesmå, men ibland tycks de bara falla på plats.
Sen brukar det alltid i och för sig komma någon som vänder upp och ner på allt man lagt dit och då får man börja om, om inte på noll så på få bitar.
Det är inte alltid lätt sånt där.
Jag blir alltid förvånad över mig själv, ibland gör jag saker som hjärnan vill men kroppen vägrar - och helt plötsligt har hjärtat gjort det. Är det inte konstigt?
Jag är optimist och liftar oftast på ödet. Ibland vill ödet väl med mig, ungefär som den rödnäste Guden.
Ibland kan man vakna upp och känna "varför?", ja det svaret har jag inte kommit på än, men en sak är säker.
Man upphör aldrig att förvånas över sig själv ..
Sen brukar det alltid i och för sig komma någon som vänder upp och ner på allt man lagt dit och då får man börja om, om inte på noll så på få bitar.
Det är inte alltid lätt sånt där.
Jag blir alltid förvånad över mig själv, ibland gör jag saker som hjärnan vill men kroppen vägrar - och helt plötsligt har hjärtat gjort det. Är det inte konstigt?
Jag är optimist och liftar oftast på ödet. Ibland vill ödet väl med mig, ungefär som den rödnäste Guden.
Ibland kan man vakna upp och känna "varför?", ja det svaret har jag inte kommit på än, men en sak är säker.
Man upphör aldrig att förvånas över sig själv ..
Kommentarer
Trackback
