Be proud of it

Everything is easier

Jag kan bara inte inse det, jag vill men det är svårt.
Jag vill kyssa någons läppar, krama om någon och känna hur alla problemen bara försvinner.
Jag vill vakna upp bredvid någon som ser mig i ögonen, ler och stryker bort mitt hår från min kind.
Jag vill känna samma känsla igen.

Är det ens möjligt?

Jag blir lite less på det här, alla trånar efter ett lyckligt och glädjefyllt liv. Man önskar sig vänner som aldrig sviker och som älskar en för den man är. Man önskar sig en livskamrat att dela allt med. Men sedan kommer det till punkten att inte kunna glädjas åt andra.
Jag menar inte att man behöver tokhylla en kompis för att hon hittat ett snyggt läppglans, men något man däremot kan anstänga sig lite för är att ge cred till folk. Man ger alldeles för lite positiva kommentarer till folk, speciellt i Sverige! Jag blir ledsen och less på folk som inte kan glädjas åt andras lycka, det går faktiskt. Tänk efter; När du köper en present till någon så förväntar man sig att den personen ska bli glad för att man ansträngt sig och vill att det ska bli bra, när man får den responsen man väntat sig blir man lycklig själv - eller hur? Men så fort någon gör något bra eller ådstakommer något i sitt liv, då går det bra att låta bli. Och sen gå till andra och säga något i stil med "Det var väll bra, men .. ". Svensk avundsjuka kallas det, känns det bekant? Nej fyfan.
Skärp till er nu!

Glädjas åt andras lycka in my ass