Belive
Blunda och berätta vad du ser
Vad tänker du på?
Skulle du tänka annourlunda om det inte var svart?
Jag önskar du kunde tro på dig.
Säg mig, vad ser du?
Kommer du vara densamma imorgon?
Jag blundar och ser dig
Vad tänker du på?
Skulle du tänka annourlunda om det inte var svart?
Jag önskar du kunde tro på dig.
Säg mig, vad ser du?
Kommer du vara densamma imorgon?
Jag blundar och ser dig
It's all about your attitude
Det är en enorm känsla att veta att man är bra - att få bekräftat att man faktist är bra på något!
Jobbar man hela dagarna med att skriva om idrottmänsframgångar är det lätt att man kan känna sig underlägsen, dålig och tanken "vafan sitter jag här för?" har slagit mig. Men sen kommer jag på att jag faktist älskar det jag gör. Och jag sitter faktist på den där stolen för att jag är så jävla bra på något.
Det är en enorm känsla.
Det är faktist jävligt cool, fan vad grymt.
Yes!
Nu kan jag sova gott igen.
Jobbar man hela dagarna med att skriva om idrottmänsframgångar är det lätt att man kan känna sig underlägsen, dålig och tanken "vafan sitter jag här för?" har slagit mig. Men sen kommer jag på att jag faktist älskar det jag gör. Och jag sitter faktist på den där stolen för att jag är så jävla bra på något.
Det är en enorm känsla.
Det är faktist jävligt cool, fan vad grymt.
Yes!
Nu kan jag sova gott igen.
Bakslaget
Jag visste att det skulle komma någon gång, bakslaget. Stunden då tårarna som legat och väntat bakom ögonlocken dansar ner för mina kinder. Då man inser hur mycket perfektion har värde i ens liv. Den dagen man inser att man har en vän som bryr sig, som aldrig släpper taget - trots att jag inte orkar. Det är jobbigt att inse att jag har ett värdelöst kärleksliv och kommer förmodligen aldrig kommer att få ett igen. Hur fan kunde han egentligen bränna mig? Hur fan kunde han kracka ner mig så otroligt?
Jag kanske kommer att må bra om någon dag eller så, men tills dess gråter jag i min ensamhet.
Jag måste få göra det.
Like it was only I
Ibland förvånas jag över mig själv. Det är ett sjuhelvete stort pussel man ska lägga i livet innan det är över, bitarna är pyttesmå, men ibland tycks de bara falla på plats.
Sen brukar det alltid i och för sig komma någon som vänder upp och ner på allt man lagt dit och då får man börja om, om inte på noll så på få bitar.
Det är inte alltid lätt sånt där.
Jag blir alltid förvånad över mig själv, ibland gör jag saker som hjärnan vill men kroppen vägrar - och helt plötsligt har hjärtat gjort det. Är det inte konstigt?
Jag är optimist och liftar oftast på ödet. Ibland vill ödet väl med mig, ungefär som den rödnäste Guden.
Ibland kan man vakna upp och känna "varför?", ja det svaret har jag inte kommit på än, men en sak är säker.
Man upphör aldrig att förvånas över sig själv ..
Sen brukar det alltid i och för sig komma någon som vänder upp och ner på allt man lagt dit och då får man börja om, om inte på noll så på få bitar.
Det är inte alltid lätt sånt där.
Jag blir alltid förvånad över mig själv, ibland gör jag saker som hjärnan vill men kroppen vägrar - och helt plötsligt har hjärtat gjort det. Är det inte konstigt?
Jag är optimist och liftar oftast på ödet. Ibland vill ödet väl med mig, ungefär som den rödnäste Guden.
Ibland kan man vakna upp och känna "varför?", ja det svaret har jag inte kommit på än, men en sak är säker.
Man upphör aldrig att förvånas över sig själv ..
Ibland önskar jag att jag inte var så jävla duktig
Ja ibland önskar jag verkligen det, jag vet inte riktigt om det är värt att bli så här jävla bottenkörd.. Visst har jag ett bra liv alla gånger, men ibland funderar jag på om det verkligen är värt att hela tiden känna att jag verkligen jämt måste prestera mest och bäst.
Det tär på krafterna, no doubts.
Det är utan tvekan en av mina största svagheter. Visst känner väll de flesta ett enormt behov av att bli bekräftad, men det är väll inte det som jag är ute efter. Egentligen vet jag inte varför jag ska vara så jävla duktig jämt, det är bara jobbigt i längden. Folk skiter väll i om man inte är det någon gång ibland? Blä jag hatar ordet "duktig"
Alltid äre "åh Malin du är så duktig", jaha? Kan jag aldrig få nåt annat? Typ, du är så jävla smart! Föressten hatar jag när folk kommenterar mina bröst också, jag VET att dom är stor, snälla påminn mig inte. Nu säger väll kanske folk med jämna mellanrum att jag är smart, snygg, snäll men oftast är jag så jävla duktig.
Jag hatar ordet duktig.
Det tär på krafterna, no doubts.
Det är utan tvekan en av mina största svagheter. Visst känner väll de flesta ett enormt behov av att bli bekräftad, men det är väll inte det som jag är ute efter. Egentligen vet jag inte varför jag ska vara så jävla duktig jämt, det är bara jobbigt i längden. Folk skiter väll i om man inte är det någon gång ibland? Blä jag hatar ordet "duktig"
Alltid äre "åh Malin du är så duktig", jaha? Kan jag aldrig få nåt annat? Typ, du är så jävla smart! Föressten hatar jag när folk kommenterar mina bröst också, jag VET att dom är stor, snälla påminn mig inte. Nu säger väll kanske folk med jämna mellanrum att jag är smart, snygg, snäll men oftast är jag så jävla duktig.
Jag hatar ordet duktig.
